Om att ta till sig av beröm
Jag har i veckan träffat härliga kollegor på länsmöte en hel eftermiddag, blivit peppad av vår förbundsordförande och haft bra diskussioner. Ibland tvivlar jag på mig själv och på det jag gör, gör jag någon skillnad? Spelar det egentligen någon roll? Vad håller jag egentligen på med?
Denna eftermiddag blev jag påmind om, ja, jag är viktig. Mitt yrke är viktigt och det gör skillnad. Jag är för det mesta mycket dålig på att ta till mig beröm och att komma ihåg att jag har fått den.
Det vill jag ändra på.
Från och med nu ska jag ta till mig beröm på ett annat sätt, kanske till och med skriva ner några ord. När jag tänker efter så får jag höra varje vecka att det jag har gjort för en patient har gjort skillnad. Jag får alltid höga procent i mätningar och riktigt bra kommentarer. Jag är bra på det jag gör enligt patienterna och jag är bra på bemötande. Enligt dem. Och det är ju det som räknas. Är jag nöjd men inte de så är det ju ingen bra vård överhuvudtaget.
Så. Det är slut på att tvivla på sig själv. Jag kan.
Och du kan och du är bra. Kom ihåg det.