Tankar om foton, kuddar och renovering - vecka 31

Det är vecka 31 i gravidnedräkningen. Jag har aldrig haft som mål att skriva mycket om det här in public så att säga (som ni förmodligen märkt) men en liten uppdatering tänkte jag ändå pränta ner, det är ju rätt kul att kika tillbaka på sen. (Och ni som inte tycker sånt här är intressant, jag ber om ursäkt i förväg).
 
Något som jag har tänkt på den senaste veckan är att vi är dåliga på att ta kort på magen. På hur jag ser ut. På hur vi ser ut. Det är väl inget som säger att man behöver göra det egentligen men känns ändå som att vi borde ha några kort som vi kan klistra in i albumen och utbrista "däääär i låg du men då visste vi inte att det var du". Typ. så. hrm..

Så det får blir helgens projekt. Det ska visst spöregna/snöa och vara grått men men, inomhus går också fint det.
 
 
Ja, hur ser jag ut egentligen då? (jag har ju alltså inga bilder att visa i nuläget, sannerligen bra upplägg och planering av blogginlägg helt klart..). Jodå, magen växer men jag tycker inte den är i vägen så mycket än alltså. Jag spatserar på som jag brukar (möjligtvis lite långsammare bara) och vänder mig utan problem fram och tillbaka i sängen (förstår mig verkligen inte på det där med att ha en kudde mellan benen som barnmorskan säger att man ska ha när man ligger på sidan, vad gör den? Ja, för jag får väl erkänna att jag klämmer fast en där varje kväll och varje morgon ligger den på golvet istället..) Men den kanske fyller sitt syfte om några veckor, vad vet jag (?). Jag sover hela nätter i alla fall för det mesta, det är skönt och inte en självklarhet har jag lärt mig.
 
 
Jag går på gravidyoga en gång i veckan vilket är hur härligt som helst men denna vecka kom jag inte i väg för jag hade så ont i huvudet. Var nog dock ingen gravidkrämpa utan mer vädret eller något sådant. Ibland krampar mina vader lite för mycket för sitt eget bästa och jag har nog lite reflux men jag är för envis för att ta nån tablett för det, för så jobbigt är det inte. Ser dock min röda matstrupeingång framför mig då jag sett alldeles för många sådana live hos patienter. Jag lever icke som jag lär med andra ord..
 
 
Annars peppar jag över att snart få börja tömma köket så vi kan riva det. Eller vi och vi. Jag tänker att en arbetsledare (jag) måste man ha som kan hålla i ordning på allt och familjearbetarna som kommer och hjälper till så snällt. Och jag ska faktiskt tömma det innan så mitt jobb är redan gjort när det ska börja skruvas ner och köras till tippen (ändå rätt smart grej att vara gravid när sånt där ska göras alltså..) Ett tips från coachen helt enkelt, men man behöver ju inte påbörja det hela så nära jul att man är rädd att det inte hinner bli klart tills jullunchen. Men ja, det borde lösa sig det också. 
 
Så där. Det var den uppdateringen det. Och imorrn är det fredag, det är ju inte klokt vad veckorna flyger iväg. Ses snart igen hoppas jag!
 

Kommentarer

Kommentera här: